Idag är det den 15/1 2012, det betyder att det var två år sen Kornelia försvann. Jag har tänt ett ljus.

Kornelia var inte min ponny utan Filips. Jag var någon slags medryttare eller skötare på henne. Det var oftast jag som red henne och det var jag som pysslade om henne. 

Filip köpte henne hösten 2007 för att tävla hoppning. Hon var busig och Filip såg till så att jagalltid fick rida henne ute i skogen. Hon bockade av mig gång på gång men jag tyckte om henne ändå, till slut lärde jag mig att sitta kvar. Hon blev min absoluta favorit, och är det fortfarande.

Vintern 07 fick jag vara med på KRKs klubbhoppning med Kornelia. Jag var jätterädd men det var verkligen superkul! Jag tävlade 50cm clearround och var jättestolt. I början av 2008 fick jag vara med på fler klubbhoppningar, en gång vann vi en stilhoppning, och jag var nöjdast någonsin. En annan gång bockade hon nästan av mig innan starten, jag lyckades sitta kvar bara för att bli avbockad efter mållinjen, men jag var superglad och bara skrattade.


17/2 2008

Jag har både glada och jobbiga minnen från tiden med Kornelia. Ett exempel på en av de jobbigare är när hon bockade av mig i skogen i regnet och jag var tvungen att leda henne för att jag inte kunde rida.
Men när jag tänker på det hela efteråt var alltihop med henne roligt. Det var en underbar tid då vi var den "oslagbara ponnymaffian". Jag och Kornet, Elin och Äpplet, Filip och Cillton, Ebba och Finesse. Vi gjorde bara roliga saker hela tiden känns det som. Vi red baklänges, vi ramlade av gång på gång, red barbacka och skrittade och pratade om allt och inget i evigheter. På sommaren var vi med på ridläger och hade jättekul. Jag var nöjd bara med att gå ut och gå med Kornelia ifall hon skulle vila.


Ridläger sommaren 2008

Men roligt är kort eller vad man nu säger.

Vintern 2008 fick hon fång och var sen halt hela vintern. Det var när vi skulle vara med på en kadrilj på KRKs lusiashow vi upptäckte att hon haltade.

När vintern kom blev hon halt igen. Vi försökte länge att få henne bättre men det visade sig att hon hade kronisk fång som blev värre och värre. Den femtonde januari 2010 var hon tvungen att avlivas.

Dagen innan var jag i stallet och ryktade Kornelia ordentligt. Jag och Filip gjorde en turfläta i hennes man med en blå rosett i. Jag minns det så väl. Jag minns när pappa kom för att hämta mig och jag var tvungen att gå därifrån och säga hejdå för sista gången. Och jag minns den allra sista lilla synen av henne innan väggen kom ivägen när jag gick därifrån. Det är bara en liten del av huvudet och hennes öga tittar rakt på mig.

Sista dagen

På natten sen drömde jag en dröm som jag minns så väl.